Ibland funderar jag på om teknik är av godo eller ondo? Jag tycker synd om dagens ungdom som känner pressen av att vara "online" konstant. De är alltid tillgängliga. Frågan är om de någonsin får tid för att bara, tid för sig själv och sina egna tankar. Jag har haft elever som berättat att de alltid har sin telefon till hands även när de sover, de kunde ofta somna med den i handen i samtal med någon annan eller bli väckt av någon som ringer som pratar tills man vaknat ordentligt. Man ska finnas på msn, ansiktsboken, bilddagboken, pa osv... Gärna även blogga. Frågan är varför? Vad är det som skapat detta behov?

Om man enbart kikar på bloggningen, vad skriver man om?, vilka läser det?, har man någon förebild i "bloggvärlden" och vad skriver den om? En viktig fråga: varför bloggar man?

Tänker jag tillbaka på när jag själv gick i skolan, hur var det då?

• Vi hade inga mobiler - det gick alldeles utmärkt. Vi fick lära oss att planera in våra aktiviteter i förväg, det gick inte att bara slänga iväg ett sms/ringa för att kolla.
• Internet - vad var det? Vi chattade inte, vi träffades på eftermiddagarna hemma hos varnadra, på "gården" de kvällar den var öppen.

Hur har jag det nu?:

• Jag har mobil - skickar förmodligen för många onödiga sms. Fast jag klarar av att vara utan den.
• Blogg har jag ju också helt uppenbarligen. Den har på något sätt ersatt min gamla dagbok, fast inte helt. Jag är inte lika utlämnande här som jag kunde vara i mina dagböcker.
• MSN har jag också. Ofta online. Chattar gör jag också. Men får inte abstinens om jag skulle vara offline.

Så är teknik av ondo eller godo? Hmm har ingen aning faktiskt. Det finns väl både fördelar och nackdelar? Det kanske helt enkelt handlar om att hantera allt på ett bra sätt?