Varför ska jag alltid tycka att allt ska vara bra/ ha gått bra för att känna mig helt nöjd? Jag har ingen som kräver att jag ska vara perfekt hela tiden, det har jag egentligen aldrig haft. Den enda som satt den pressen på mig är väl jag själv egentligen. Vad vinner jag med det? - Ingenting, resultatet blir väl snarast att jag aldrig kan känna mig nöjd. Det lustiga är att jag har inga svårigheter att logiskt ta till mig detta, men på känsloplanet går det inte in - jag känner mig missnöjd om jag inte lyckas med allt. Om jag av tio uppgifter löser nio av dem på ett bra eller mycket bra sätt och en som inte får ett bra resultat så kan jag gå och fundera över, vad hade jag kunnat göra för att det skulle bli bra - även om problemet kanske inte låg hos mig. Hur ska man göra för att träna bort känslan av misslyckande? För nio bra av tio är ju inte ett dåligt resultat.