Snart är det dags. Bussen rullar om ca en timme. Värma/ ladda lite här hemma först - vin och lite tilltugg...

Ha en skön kväll, det tänker jag!

Nu är det nästan precis ett dygn kvar innan jag kommer skrika och applådera som en 14is av galenskap, idoldyrkan... usw.

Imorgon kväll befinner jag mig i Västerås tillsammans med fem andra glada tjejer och en hel arena med tjejer som alla väntar på samma sak - att få se tre godingar äntra scenen och ge oss en show vi sent kommer glömma. Ja jag pratar om årets premiär av Ladies night! Innan vi låter oss förföras av de tre herrarna ska vi avnjuta en (förhoppningsvis) god middag på restaurang som sväljs ned tillsammans med en god dryck. Efter showen är det dags att släppa loss antingen på efterfesten i arenan eller på något annat ställe... hmm kvällen blir låååång...

Denna fras är verkligen sann. Allting är relativt. Det hela handlar om vad man jämför med. Vissa dagar känns allt botten och man är helt slut, men jämför man med någon annan kanske ens egen situation egentligen inte alls är botten utan faktiskt ganska bra. Ser man till jobbet kan man tycka att nu har jag fått den absolut värsta klassen men så händer något (för det mesta), de verkar växa och mogna och är inte alls så jobbiga som man upplevt dem. Rätt var det är får man en ny klass igen och så är de värre (det trodde man ju inte gick innan)... hmm innebär det att allt bara blir sämre eftersom man hela tiden får värre klasser...

Vissa dagar kan jag tycka att mina barn är hemska, de skriker, trilskas osv. men rätt som det är ser man andra barn som beter sig värre och då verkar mina egna barn vara två små änglar...

Som du ser verkar man kunna resonera så här om allt. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet och plocka fram när allt känns botten.