Denna fras är verkligen sann. Allting är relativt. Det hela handlar om vad man jämför med. Vissa dagar känns allt botten och man är helt slut, men jämför man med någon annan kanske ens egen situation egentligen inte alls är botten utan faktiskt ganska bra. Ser man till jobbet kan man tycka att nu har jag fått den absolut värsta klassen men så händer något (för det mesta), de verkar växa och mogna och är inte alls så jobbiga som man upplevt dem. Rätt var det är får man en ny klass igen och så är de värre (det trodde man ju inte gick innan)... hmm innebär det att allt bara blir sämre eftersom man hela tiden får värre klasser...

Vissa dagar kan jag tycka att mina barn är hemska, de skriker, trilskas osv. men rätt som det är ser man andra barn som beter sig värre och då verkar mina egna barn vara två små änglar...

Som du ser verkar man kunna resonera så här om allt. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet och plocka fram när allt känns botten.