Nu är det inte långt kvar innan julen knackar på dörren med allt vad det innebär. I år ska vi fira jul med mapa (mamma-pappa) på landet och då menar jag verkligen landet. Det är bortom all teckning för mobiltelefonen (fast ibland kan sms komma igenom), ingen tv, ingen gatubelysning och tystnaden är total. Dvs landet. Det tycker jag är ganska skönt egentligen att få komma bort från allt och bara vara och umgås med varandra. Fast en nackdel med att fira jul där är ju att en tradition inte kan fås, svt kl 15.00 Det är en ganska stor nackdel, men jag jobbar på att lösa detta. En kollega har förmodligen detta program inspelat på dvd, så det ska nog gå ändå.

Sedan ska ju mer julfirande planeras in, jul ska ju även firas med barnens farmor och med farfar så det blir många julaftnar.

Slutligen har vi den största stressfaktorn, julklappsinhandling, dekoration av huset (tack och lov tävlar jag inte med grannarna om finaste dekorationerna i trädgården), julmat...

Fem veckor kvar att hinna med allt på.

Efter inkommen klagan på färgsättning har jag ändrat den och hoppas att denna inte ska ge upphov till synproblem...

På vägen hem idag hörde jag två intressanta saker på Mix Megapol. Det första handlade om hur två olika händelser värderas ekonomiskt. Först har vi en känd man som döms att betala 9000 i dagsböter för att att knuffat sin flickvän i väggen den andra handlar om en annan känd man som lagt ner sin medalj på golvet i protest för detta ska en halv miljon betalas i skadestånd. Då ser man verkligen hur vi prioriterar här i världen, vad som är viktigt.

Det andra intressanta jag hörde handlade om att vi ska få ett nytt betygssystem 2011/2012. A-F. Programledarna pratade lite om detta sedan kunde man ringa in och säga vad man tyckte om detta. Det mest otroliga är tycker jag att det då ringer in personer och uttalar sig om saker utan att veta hur det fungerar idag. Det var en kvinna som tyckte att vi skulle ta tillbaka sifferbetygen 1-5, den skalan där endast en viss procent av klassens medlemmar kunde få ett betyg. Klassen skulle fördelas enligt normalfördelningskurvan. Gick man då som jag själv gjorde i en studiemotiverad klass, där mer än 50% var duktiga blev det en kamp om betygen. Jag fick t o m frågan om jag villa ha en 4 i NO eller MA eftersom jag tyvärr inte kunde få det i båda men att jag egentligen förtjänade det men betygen var ju tvugna att fördelas "rätt" procentuellt. Med dagens system styrs betygen av uppsatta kriterier, för att få ett visst betyg ska man visa att man kan det som krävs för betyget. Detta innebär ju i praktiken att man kan ha en klass där alla har betyget MVG i ett ämne, det som krävs är ju att alla uppfyller kriterierna för MVG. Jag håller med om att det är bra att det blir fler steg än idag. En elev som ligger på gränsen att ha G och en som ligger mot gränsen till VG har ganska stora skillnader i kunskaper. Så det är bra med fler steg. Ett annat av kvinnans argument till varför det var bättre med de gamla sifferbetyger var att man då kunde jämföra sig med varandra i klassen. Det är säkert kul att göra om man har ett bra snittvärde som man sökte vidare på då, de som inte hade bra snitt tyckte säkert inte det var kul. Idag genererar betygen poäng som man sedan söker vidare på. Det gör ju att det inte alls är svårt att jämföra sig med andra om man vill, det är bara att fråga hur många poäng de har. Återigen hur kul är det att jämföra sig med andra om man inte lyckas med sina studier?

Är det någon snäll själ därute som har en inbjudan till mig?

Det börjar bli riktigt jobbigt nu. Vad ska man göra? Jag vet att det är en fas, men det tär på krafterna. Just nu är det bara pest. Jag brukar försöka distrahera ibland för att det man är sur över ska glömmas bort, det funkar ofta men inte jämt och framför allt så har inte alltid jag den kraften. Det är inte hälsosamt att jobba med barn när man har små barn själv, visserligen har jag hand om betydligt äldre barn men de visar ju exakt samma tendenser som fyraåringen... hm...

Det finns ett jobb jag funderat på till och från under några år nu, såg att det finns sådana tjänster lediga, men det är bara projektanställningar och inget fast jobb. Dessutom innebär det att man är hemifrån ganska mycket, med övernattningar. Det skulle inte funka för oss, med dagistider bl.a Men det är ett jobb som är helt annorlunda än nuvarande men som ändå hänger ihop med det jag gör nu, jag skulle inte vara helt borta från det som jag faktiskt tycker är intressant. Ytterligare en positiv sak är att jag skulle jobba mot vuxna och slippa ha barn runt omkring mig dygnet runt, vilket jag förmodligen skulle må bra av att slippa.

Aaargghh jag vill ha ombyte nu!

Behöver jag säga mer? Jag vill ha! Allihop! NU!

Tänk vad barn lär sig fort, Lilleman har kommit på att han kan säga åt sin storasyster att hon ska låta bli hans grejer "aja - baja sisi" säger han samtidigt som han spänner ögonen i henne och pekar med fingret. Detta leder till att hon blir sur och givetvis måste visa att det är hon som är störst = bråk. Han har även lärt sig innebörden av "inte göja så", ofta säger han det samtidigt som det glimmar till i ögonen och han gör det han inte får... hmm, medveten handling? JA! Tyvärr har han även snappat upp "dumma dig" - något vi försöker motverka att det används. Storasyster har då kommit på att hon snabbt säger att hon sa till taket (om hon märker av att vi blir arga för att hon säger något dumt till någon) detta i tron att hon ska slippa undan en tillsägelse.

Frågan jag ställer mig är hur många gånger måste man upprepa en sak tills den sjunkit in och blivit en del av medvetandet och automatiserats. Stundtals känns det som för alltid...

Annars kan man se vissa tonårsdrag i Skruttans sätt att bete sig och uttrycka sig kring saker. Var har hon snappat upp detta?, har hon varit med på jobbet för många gånger och hört eleverna uttrycka sig?

Temperament har de båda två som de visar, oftast på stört - inte ska man väl tänka efter först.