Så var då dagen här, som skruttan fasat för så länge. Dags att gå till tandläkaren igen och nu skulle tanden dras ut. Fast när tandläkaren kunde undersöka tanden lite mer noga så behövdes den inte dras ut utan kunde lagas. Det var ju ganska skönt. Eftersom hon varit så otroligt rädd när vi tränat under våren skulle hon få lugnande medel innan och sedan smärtstillande. När vi kom dit trilskades det lite, hon ville inte väga sig och sedan inte dricka upp "medicinen" men allt löste sig med lite lirkande. Efter ett tag gav det verkan och jag fick bära in henne till tandläkarstolen. Under hela ingreppet låg hon alldeles stilla och gjorde exakt som tandläkaren sa. Nu var det inga problem att skrapa, borra, laga, röntga eller putsa på tanden.

Det jobbigaste var nog precis innan och sedan efteråt när hon var snurrig i huvudet och hade svårt med balansen, men nu är allt lugnt igen. Faktiskt himla skönt att allt gick bra till slut. Lite tråkigt att det skulle behöva ta så lång tid att komma till det här beslutet.