Idag har de bevisat för mig att alla faktiskt kan. Jag som trodde att det var kört men det är det inte - skönt att bli överbevisad. Det kan ju iofs ha något att göra med att alla inte fanns på plats idag. Det kan ju ha betydelse, att några är borta - det blir lite lugnare. Men nu har ju även jag fått uppleva att de faktiskt kan! Min förhoppning är att det håller i sig.

Idag hade vi en tipspromenad om allemansrätten - 17 frågor- Uppgiften var enkel (tyckte vi) Ha ett papper och penna/ par - gå till förutbestämt mål - svara på frågorna. Instruktionen borde inte vara svår att förstå men uppenbarligen kan det vara det. Två stycken missförstår det hela och tycker (alt. väljer) att de hör " ta moppen", vilket de givetvis gör. Det ironiska i allt är att en av frågorna kring allemansrätten handlar vad man inte får göra i naturen - åka skidor, åka moped eller (nu har jag glömt det tredje alternativet). De två mopedåkarna tyckte ju självklart att det är skidor man ska undvika, att åka moppe i naturen, på stig, på vandringsled, i motionsspår är helt ok!?!?

Det är så tråkigt att två personer ska förstöra en aktivitet som de flesta andra verkade tycka var ganska ok. Man blir bara så besviken... :(

Fattar ni vad jag pratar om :P

Trodde aldrig att jag skulle yttra dessa ord men jag är tokkär i en idol. Han är verkligen bäst, han ger allt och ser till att göra en bra show när han är på scen.

Gårdagskvällen var helt underbar! Enda nackdelen är att det är svårt att få till bra foton när man sitter på läktaren så nästa gång ska jag ha biljett med skaldjursbuffé för att komma nära, toppen vore ju om man fick ett bord precis vid scenen... Snacka om att man skulle må då!

Snart är det dags. Bussen rullar om ca en timme. Värma/ ladda lite här hemma först - vin och lite tilltugg...

Ha en skön kväll, det tänker jag!

Nu är det nästan precis ett dygn kvar innan jag kommer skrika och applådera som en 14is av galenskap, idoldyrkan... usw.

Imorgon kväll befinner jag mig i Västerås tillsammans med fem andra glada tjejer och en hel arena med tjejer som alla väntar på samma sak - att få se tre godingar äntra scenen och ge oss en show vi sent kommer glömma. Ja jag pratar om årets premiär av Ladies night! Innan vi låter oss förföras av de tre herrarna ska vi avnjuta en (förhoppningsvis) god middag på restaurang som sväljs ned tillsammans med en god dryck. Efter showen är det dags att släppa loss antingen på efterfesten i arenan eller på något annat ställe... hmm kvällen blir låååång...

Denna fras är verkligen sann. Allting är relativt. Det hela handlar om vad man jämför med. Vissa dagar känns allt botten och man är helt slut, men jämför man med någon annan kanske ens egen situation egentligen inte alls är botten utan faktiskt ganska bra. Ser man till jobbet kan man tycka att nu har jag fått den absolut värsta klassen men så händer något (för det mesta), de verkar växa och mogna och är inte alls så jobbiga som man upplevt dem. Rätt var det är får man en ny klass igen och så är de värre (det trodde man ju inte gick innan)... hmm innebär det att allt bara blir sämre eftersom man hela tiden får värre klasser...

Vissa dagar kan jag tycka att mina barn är hemska, de skriker, trilskas osv. men rätt som det är ser man andra barn som beter sig värre och då verkar mina egna barn vara två små änglar...

Som du ser verkar man kunna resonera så här om allt. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet och plocka fram när allt känns botten.

Så var då dagen här, som skruttan fasat för så länge. Dags att gå till tandläkaren igen och nu skulle tanden dras ut. Fast när tandläkaren kunde undersöka tanden lite mer noga så behövdes den inte dras ut utan kunde lagas. Det var ju ganska skönt. Eftersom hon varit så otroligt rädd när vi tränat under våren skulle hon få lugnande medel innan och sedan smärtstillande. När vi kom dit trilskades det lite, hon ville inte väga sig och sedan inte dricka upp "medicinen" men allt löste sig med lite lirkande. Efter ett tag gav det verkan och jag fick bära in henne till tandläkarstolen. Under hela ingreppet låg hon alldeles stilla och gjorde exakt som tandläkaren sa. Nu var det inga problem att skrapa, borra, laga, röntga eller putsa på tanden.

Det jobbigaste var nog precis innan och sedan efteråt när hon var snurrig i huvudet och hade svårt med balansen, men nu är allt lugnt igen. Faktiskt himla skönt att allt gick bra till slut. Lite tråkigt att det skulle behöva ta så lång tid att komma till det här beslutet.