Tänk att dessa två små egentligen helt underbara varelser kan driva mig till vansinne. Nu har de börjat med riktiga syskonbråk - kärlek kallas det visst. Hur ska jag orka hela sommaren? De kan inte vara ute idag eftersom mannen bygger trall på baksidan. Minstingen är livrädd för sågen, så det är därför vi är "inspärrade" i huset. Hade ett litet andhål när jag var iväg och kollade på ett nytt matbord till köket, det hade blivit supersnyggt men det var alltför rangligt. Vi behöver ett stabilt med tanke på att vi har småbarn.

Igår var värre än vad dagen varit. Lilleman vill hela tiden vara med sin stora idol - storasyster och alltid göra som hon. Fast det orkar ju inte hon med hela tiden och då blir det bråk. Dessutom ska allt vara rättvist även om de inte har börjat använda den termen än. Det som han har vill hon ha och tvärtom. Får han följa med och handla blir hon avundsjuk. Jag försöker komma ihåg vem som följde med senaste gången så att det ska bli varannan gång, det funkar hyfsat bra.

När något går emot skruttan blir hon tokig, skriker rakt ut och säger att vi är elaka och att hon längtar efter mormor, men om hon är med mormor och hon säger nej så längtar skruttan efter oss så det är väl bara ett sätt att visa sitt missnöje.

Min enda tankar är nu: hur länge ska denna fas pågå? Kommer jag att orka stå emot eller kommer jag att ge efter?